Om att amma
Amningshysterin är i full gång och man märker det antagligen inte om man inte är mitt uppe i det.
När jag födde Alissa var jag fast besluten att jag skulle amma henne, dock hade jag köpt hem ett paket med ersättning bara utifall att amningen inte skulle fungera eller ifall det skulle hända någonting som gjorde att jag inte kunde amma tillfälligt. Amningen kom igång bra och vi behövde aldrig öppna det där paketet och vi gav till slut bort det. Jag ammade Alissa fullt tills hon var 4 månader då vi började med smakisar och sen vid 6 månader slutade jag amma henne till sömns och när hon var 8 månader slutade vi amma helt.
Elvira däremot ammar jag fortfarande väldigt mycket. Hon är 10 månader och vi har inga planer på att sluta inom det närmaste. Kan jag amma henne tills hon är 2 eller 3 så kommer jag att göra det, jag vill att det ska vara hennes eget val om hon vill fortsätta amma. Det kommer vara en stor sorg när hon slutar amma och självklart så ligger det även egenintresse i att amma henne men jag skulle aldrig tvinga henne att amma om hon inte ville.
När jag födde Alissa var jag fast besluten att jag skulle amma henne, dock hade jag köpt hem ett paket med ersättning bara utifall att amningen inte skulle fungera eller ifall det skulle hända någonting som gjorde att jag inte kunde amma tillfälligt. Amningen kom igång bra och vi behövde aldrig öppna det där paketet och vi gav till slut bort det. Jag ammade Alissa fullt tills hon var 4 månader då vi började med smakisar och sen vid 6 månader slutade jag amma henne till sömns och när hon var 8 månader slutade vi amma helt.
Elvira däremot ammar jag fortfarande väldigt mycket. Hon är 10 månader och vi har inga planer på att sluta inom det närmaste. Kan jag amma henne tills hon är 2 eller 3 så kommer jag att göra det, jag vill att det ska vara hennes eget val om hon vill fortsätta amma. Det kommer vara en stor sorg när hon slutar amma och självklart så ligger det även egenintresse i att amma henne men jag skulle aldrig tvinga henne att amma om hon inte ville.
Även här har jag ersättning hemma. Det har varit toppen, när jag var magsjuk så kunde Jonas mata henne, när jag var iväg på utbildningshelg kunde hon få ersättning, när jag var sjuk och behövde sova kunde hon få ersättning men det är ingenting som vi använder dagligen eller ens veckovis. Jag vill inte störa amningen mer än vad jag måste.
Det finns väl ingenting mer tillfredsställande än att kunna föda sitt barn med sin egen kropp, att veta att man räcker till, att man duger, jag hämtar tröst i det när jag känner mig trött och värdelös. Den där ersättningen har stått i mitt skafferi som en trygghet, inte som ett egentligt alternativ. Dessutom är det hemskt bekvämt, man behöver aldrig glömma maten hemma, har man gjort det så behöver man inte leta reda på en butik och köpa mat till barnet, man kan mata det ändå. Och tänk på japan, hur många barn det är där som inte får mat för deras mammor ammar inte och de kan inte få tag på ersättning. Eller i de länder där de inte får tag på rent vatten... Jag är lyckligt lottad som bor i Sverige.
Rent logiskt kan jag absolut förstå och acceptera att man inte vill amma och framförallt att man inte vill amma så länge. Jag kan se den skuld man kan känna över att ens kropp inte gör som man vill, inte ger barnet vad det behöver men känslomässigt kan jag inte förstå, jag har aldrig upplevt att inte vilja amma och det gör att jag måste lära mig att vara mer ödmjuk inför det hela, jag måste lära mig att förstå, att inte utstråla mina egna känslor inför det hela. Ska jag arbeta som doula måste jag bli mer ödmjuk, måste jag bearbeta, måste låta bli att dömma.
Det finns väl ingenting mer tillfredsställande än att kunna föda sitt barn med sin egen kropp, att veta att man räcker till, att man duger, jag hämtar tröst i det när jag känner mig trött och värdelös. Den där ersättningen har stått i mitt skafferi som en trygghet, inte som ett egentligt alternativ. Dessutom är det hemskt bekvämt, man behöver aldrig glömma maten hemma, har man gjort det så behöver man inte leta reda på en butik och köpa mat till barnet, man kan mata det ändå. Och tänk på japan, hur många barn det är där som inte får mat för deras mammor ammar inte och de kan inte få tag på ersättning. Eller i de länder där de inte får tag på rent vatten... Jag är lyckligt lottad som bor i Sverige.
Rent logiskt kan jag absolut förstå och acceptera att man inte vill amma och framförallt att man inte vill amma så länge. Jag kan se den skuld man kan känna över att ens kropp inte gör som man vill, inte ger barnet vad det behöver men känslomässigt kan jag inte förstå, jag har aldrig upplevt att inte vilja amma och det gör att jag måste lära mig att vara mer ödmjuk inför det hela, jag måste lära mig att förstå, att inte utstråla mina egna känslor inför det hela. Ska jag arbeta som doula måste jag bli mer ödmjuk, måste jag bearbeta, måste låta bli att dömma.
