Öroninflamation
Man kan ju tänka sig att barnen får det ibland, men nej, inte den här gången. De hade en släng i våras där Alissas läkte ut av sig självt med påföljd att hon fick en tillfällig hörselnedsättning som sen försvann igen. Elviras upptäckte vi och hon fick penicillin som hon med god aptit satte i sig...
Nej nu är det Katos tur. Jag upptäckte i mitten av veckan att det rann var ur hans ena öra och eftersom han är innekatt så tyckte jag att det var mystiskt och började undersöka saken. Efter att ha bråkat lite grann (och efter att jag klippt klorna) så konstaterade jag att det inte var något sår utan det var definitivt öroninflammation. Sen missade jag så klart veterinärens telefontid så inte förrän på fredag morgon fick jag tag på min veterinär, men då gick det snabbt. Fördelen med att ha samma veterinär i 15 år är att vid det här laget så vet han precis vem man är, vad man har för kunskaper och hur ens djuruppsättning ser ut så det räckte med ett par minuters samtal så hade jag ett recept inringt på apoteket.
Så närmaste veckan ska jag alltså droppa droppar i min katts öra två gånger om dagen. Det är NU som jag är sjukt glad att jag har en snäll och "foglig" katt som jag har tränat dagligen på diverse olika moment och att det därför nu inte är slagsmål bara för att jag ska droppa lite i hans öra. Han är inte särskilt nöjd, det kan jag inte påstå men det går bra...
Så till dagens tips!!! När man har droppar som ska vara tempererade innan man droppar kan man antingen sitta med dem i handen och värma men det tar upp en hand. Man kan ju också sätta dem i armhålan men det tar också upp en hand. Jag sätter mina mellan brösten i BHn, då står de där tills katten går förbi, jag behöver inte jaga katt bara för att det är nu som mina droppar är varma, och där står de utan att vara ivägen och ta upp plats. Dessutom blir de lagom varma.
