Publicerad 2013-09-20 16:11:07 i Allmänt,
ni vet de där tillfällena när någon sitter eller står helt tyst och man undrar vad den andra tänker på, den situationen hamnar jag ofta i... mycket av min tysta tid spenderar jag med att grunna på hur jag ska göra för att passa in i sammanhanget, vad ska jag säga för att det inte ska låta konstigt, när ska jag säga det, hur ska jag ansluta till gruppen på ett normalt sätt? blev det jag sa nu helt tokigt? ja för tokigt blir det ofta, den som känner mig vet att det är ganska sällan jag är tyst... mycket är det för att överkompensera, kanske ett sätt att låtsas att jag är social och normal, kanske lite för att inte bli bortglömd för om man aldrig säger någonting är det lätt hänt... jag är väldigt glad när andra pratar, när andra startar ett samtal för då behöver jag inte fundera på det, jag slipper undra om jag borde börja prata eller in jag ska vara tyst och jag slipper misslyckas och kasta ur mig en hög grodor bara för att jag inte är säker på situationen...ibland är tystnaden ett sätt att ladda, vrida och vända på varje ord för att till slut kasta mig huvudstupa ut i okänt vatten.efteråt kan det bli ett riktigt antiklimax, man är helt urlakad, en dag i skolan och min hjärna är helt slut, inte bara för att man lärt sig saker utan också för att man hela tiden går på högvarv för att passa in i den sociala koden. Det värsta är att efteråt har jag aldrig någon aning om hur väl jag lyckats, gjorde jag bort mig totalt idag? eller fungerade det?
