Trulsamin Home & Crafts

Hem, hus, kaniner, handarbete, familj, studier och allt annat som hör livet till!

Som små svampar...

Publicerad 2013-08-30 17:02:00 i Allmänt, Barnen,

...poppar de upp när det börjar regna... Ja, barnen alltså... På väg till busstationen efter att vi hälsat på huset så började det regna men varken mamma eller moster fick hålla sina paraplyer utan de små svamparna skulle ha varsitt. Och man kan ju inte hjälpa att man tycker att det är de sötaste små svamparna i världen... 
 
 

Vi bär fortfarande...

Publicerad 2012-03-13 13:19:48 i Barnen,



Och vi har inga planer på att sluta... Redo att gå  till dagis och Elvira sitter säkert i Boban på ryggen, snart sjalväder igen!!

Hur länge tycker du att man kan bära barnen? Vad är dina erfarenheter?

Fingerfärg

Publicerad 2012-01-31 21:53:59 i Barnen,

Igår gjorde jag egen fingerfärg! Barnen var överlyckliga och målade massor!!!


Receptet då?! 

2dl vatten
knappt 1 msk potatismjöl
Koka upp under konstant omrörning
Häll upp i skålar
droppa i karamellfärg av önskad sort
KLART!!!

Bilbarnstol - Framåt eller bakåt?

Publicerad 2011-11-05 19:57:37 i Barnen,

Alissa är nu 3.5 år gammal. Häromdagen när vi skulle åka till vår måndagskurs så var bilen full av grejjer och Alissas bilbarnstol stod i förrådet. Det hela slutade med att det var tight om tid och jag slängde in vår Acta Graco Cosmo comfort framåtvänt i baksätet och så gasade vi iväg. Efter detta har vi inte kommit oss för att vända stolen bakåt igen men jag är kluven. Å ena sidan så är det säkrare att sitta bakåtvänt och därför borde hon göra det. Å andra sidan är hon så lång att hon nästan växt ur den och frågan är om det är lönt att vända henne bakåt igen.
Alissa är ca 110 cm lång och hennes öron snuddar vid överkanten på stolen när hon sitter ordentligt i den, det är verkligen på håret att den fungerar bakåt fortfarande. Benplats finns det gott om eftersom vi har en stor bil och möjlighet att sätta stolen så att hon får gott om plats.
Jag måste dessutom erkänna att jag trivs med att se henne när hon nu sitter framåt, det har jag tyckt varit jobbigt innan att jag inte kunnat se mina barn och när Alissa satt i mitten nådde jag heller inte något av barnen.
Så det lutar åt att hon får fortsätta sitta framåtvänd.

Överkänslig mot myggbett??

Publicerad 2011-09-27 20:16:23 i Barnen,

Min lilla stora tjej får stora stora bulor och jag börjar misstänka att hon är allergisk mot myggbett och reagerar mot det. Igår var det dagisfotografering och så här såg hon ut:
Tror ni det blir fina dagiskort? En klingon kanske? Eller dotter till killen i the Mask? (alltså inte den med jim carey) 

Förra veckan såg hon likadan ut men med knölen på näsan istället, förra veckan igen hade hon en gigantisk knöl på handen...

Barnen

Publicerad 2011-08-17 10:06:00 i Barnen,

Vi har möblerat om i vårt vardagsrum och under flytten av möbler hjälpte så klart hulliganerna till! Så här roligt kan man ha när mamma och pappa tittar bort... 



Gladaste ungen i stan



Vårt lilla barn är ett matvrak!! 


Och båda barnen är sånna linslusar!! 


Min förlossningsberättelse

Publicerad 2011-07-08 21:50:21 i Barnen,

Jag har inte tagit mig tid förrän nu, ett helt år efter att min lilla flicka föddes, att sätta mig ner och skriva vad som egentligen hände den där dagen när hon föddes. Det finns så mycket att säga, så mycket att bearbeta och det här är bara en sak. Egentligen kanske den är för privat för att lägga upp, jag har inte bestämt mig men jag tror att jag gör det ändå. 

När det väl började sätta igång, sisådär klockan 3-4 på morgonen så var det bara skönt. Äntligen skulle jag kunna gå igen! För efter 8 långa månader var det underbart att bara behöva gå över en enda dag med min lilla bebis, som vi fortfarande inte visste vem det var ännu. 

Jag var så klarvaken som man bara kan vara men att väcka Jonas kändes inte lönt, det var hanterbart och även om jag kände på mig att det var på riktigt nu, det var dags att föda barn så trodde jag inte att det var särskilt bråttom ännu. Ett bad, en dush, lite sjalbarn och facebook, kolla lite tv och en dush till... Klockan hann bli 7 innan jag ringde min mamma och bad henne komma och hämta Alissa. Jag väckte Jonas som fick ta Alissa som vaknat så att jag kunde koncentrera mig på mig själv. Packa BB-väskan, alltid ute i sista sekund! 

Mamma kom och vi satt och pratade, fikade lite och tiden gick, det var fortfarande hanterbart, jag tyckte fortfarande inte att det var asjobbigt men jag började göra mig iordning för att vi skulle åka, det är långt till Kristianstad och jag ville åka innan det blev för jobbigt att sitta i en bil. Vi kom iväg men i Kristianstad var det fortfarande inte alltför jobbigt. Alissa var med, Jonas var med och vi åkte till MC Donalds och åt. Vi satte oss ute på gräset på parkeringen och åt vår mat, tittade på fåglarna och Alissa matade dem bäst hon kunde. 

Okej, maten är uppäten och det är dags att åka in till förlossningen, fortfarande inte sådär särskilt jobbiga värkar även om de tilltagit och framförallt så är de varken särskilt långa eller regelbundna. Jag är säker på att de kommer skicka hem mig och jag har redan påbörjat fighten i mitt huvud! 

När jag kommer in möts jag efter ett tag av en sköterska i korridoren samt att hela avdelningen ser ut som en byggarbetsplats! Vad sjutton? Ska jag föda barn här. Sköterskan är lite sur och grinig känns det som, undrar en massa, om jag ringt in innan, varför jag inte har gjort det (när jag svarar nej) hur långt det är mellan värkarna och jag ljuger så tungan blir svart, allt för att inte bli hemskickad, jag VET ju att det är dags nu. 

Klockan är ca 12 när jag skrivs in och jag får ett rum och förklaring att de bygger om men att det är fint på rummen. Det stör mig att sängen är vänd åt andra hållet än vad den var när jag födde Alissa men det får väl gå. Jag blir undersökt och det konstateras att jag bara är öppen 3 cm och att jag inte har särskilt regelbundna värkar men efter att ha förklarat att det inte finns på kartan att åka hem så får jag ändå stanna. Jag förklarar också nu att jag är livrädd för att inte få en epidural och att jag verkligen vill få hjälp med att hellre få det tidigt än att inte få det alls.

Tänk vad fel man kan ha, tänk så lite man vet och tänk vad annorlunda ens val hade varit om man vetat det man vet efteråt före... 

Jag har så svårt att slappna av, det är jobbigt, jag kämpar allt vad jag är värd för att slappna av men lyckas inte, en undersköterska kommer in och erbjuder att sätta avslappnande akepunktur och jag tackar ja till det. Det märks direkt att jag slappnar av, jag slutar att skaka okontrollerat, jag kan börja andas, allt känns plötsligt mycket lättare. Jag står upp hela tiden mot en disk som finns inne i salen och det känns bra och hanterligt väldigt länge. Sen flyttar jag bort i sängen, får lustgas och står på knä mot sängens uppfällda ryggstöd och hänger över det. Min stackars sambo får som vanligt sitta bredvid, tyst och snällt och vara moraliskt stöd. Barnmorskan som är barnmorskestudent blänger på honom och masserar lite i ländryggen när hon kommer in och säger att han kan hjälpa till med det, jag snäser ifrån att hon ska ge fan i att röra mig, jag vill inte att hon håller på och rör mig, jag tappar koncentrationen då. Hon fortsätter med det här resten av förlossningen. 

Hon vill att jag lägger mig och tar CTG, jag protesterar och vill inte ligga på rygg, men det är så förbannat viktigt att jag ligger på rygg. Jag får ligga i en halv evighet men efter ett tag har hon mätt klart, nu vill hon sätta en shunt i min arm, jag vill inte, jag tycker det är ivägen och onödigt men hon förklarar för mig som om jag var ett litet barn att det är för att om någonting går fel så behöver den sitta där för om den inte gör det så kan mina kärl krampa så att de inte får i någon nål i dem och då kan jag eller mitt barn dö och det vill jag väl inte! Förbannade idiot säger jag bara, det hade jag inte behövt höra! Jag hanterar fortfarande värkarna med lustgas men det börjar vara jobbigt och jag ber henne att jag vill ha epidural, hon går iväg för att se om jag kan det. Hon kommer tillbaka ett par gånger och berättar att det inte går, att narkosläkaren är upptagen. När värkarna verkligen börjar ta i kan jag inte hantera dem längre, jag får panik när hon säger att jag inte kan få någon epidural, att det är för sent, att narkosläkaren aldrig hade tid. 

Jag skäller hysteriskt ut henne för att jag var så noga med att berätta innan att jag hellre ville ha den för tidigt än att inte få den alls, jag litade inte på min kropp alls, jag trodde att jag var för spänd, jag visste att jag kunde slappna av och låta min kropp öppna sig om jag fick min epidural. Det var ju vad som hände förra gången. Det tar bara någon minut innan jag lugnar ner mig, mycket av mig själv för det börjar trycka på, jag har inget val annat än att lugna ner mig, barnmorskan gör ingenting bättre, hanterar inte mitt utbrott särskilt bra, skyller ifrån sig på att hon inte kan göra någonting om det har varit en olycka eller någonting. Så här i efterhand kan jag säga att ingenting hon skyllt ifrån sig på hade hjälpt, hon skulle bara bett mig att lugna ner mig och lita på min kropp, försäkrat mig om att jag klarade av det ändå, ankrat mig vid verkligheten och hjälpt mig igenom paniken istället för att spä på den. 

När jag fick krystvärkar får barnmorskan lite panik känns det som, hon blir väldigt hastig på att jag måste vända mig om, lägga mig på rygg, jag får inte lov att stå kvar på knä så som jag trivts med hittils! Åh vad jag önskar i efterhand att jag hade haft en doula med mig som hade kunnat hjälpa mig att få fram att jag verkligen inte ville, det finns så mycket med min förlossning en doula hade kunnat hjälpt mig med och det här är bara en. Hon får runt mig och låter mig sitta upp iallafall med fötterna på fotstöd så att jag mer eller mindre sitter på huk för att krysta. Jag får enn halv kort krystvärk under tiden jag vänder mig om och sen två krystvärkar till för att få ut henne. Navelsträngen är kort, så kort att jag bara får upp henne en pyttebit på magen. Det störde mig väldigt mycket, det var så viktigt för mig att få en flicka och jag ville veta vad det var för kön på bebisen men barnmorskan sa att det inte gick att jag skulle få se könet. Det var så dumt, hon kunde väl visat min sambo eller kollat själv eller hållt upp bebisen där nere mellan mina ben så att jag fick se. Jag hade gått och oroat mig så för att det skulle bli en kille och jag kände så mycket att jag kunde inte glädja mig på riktigt innan jag visste vad det var för någonting. 

Till slut har navelsträngen slutat pulsera och Jonas klipper den och jag får upp min bebis på riktigt på bröstet, äntligen får jag se att det är min Elvira och lyckan förtas bara lite över att jag fick vänta så länge efter att hon kom ut. Barnmorskan kommer och ska ge mig en spruta med livmodersammandragande medel men när jag säger nej så blir hon helt ställd. Sen börjar hon förklara att om jag inte tar det så kan det vara så att såret i min livmoder inte slutar blöda och att jag då kan förblöda. Efter att jag till slut blivit skrämd och låtit henne ge mig sprutan kommer hon och ska ge Elvira K-vitamin i spruta, när jag tackar nej till det ger hon mig samma långa föreläsning om vad som kan hända om hon inte får den och att det kan vara jättefarligt. Jag blir så ledsen, det känns inte alls bra. Hon masserar lite på min mage för att hjälpa moderkakan att komma ut och jag tycker inte om att hon tar på mig, kan hon inte bara gå härifrån, låta mig vara. Jag har lite luddiga minnen om vad som händer i vilken ordning efter att Elvira kommit ut, det var så mycket, jag var så ledsen för så många saker, bland annat fick jag inte vara med och mäta och väga henne, det gjorde barnmorskan med Jonas när jag låg i sängen, och då var jag inte ens särskilt medtagen efteråt. Elvira kom ut 15.00 prick, det hade tagit prick 3 timmar sen jag kom in till sjukhuset från första början, allt gick så fort och allt var så jobbigt efteråt.

Vi stannade uppe på förlossningen ett litet tag, fick äckliga mackor och äcklig dricka och sen ställde jag mig upp med min bebis i famnen och skulle gå upp till eftervården. Men det var svårt att ens få lov att gå dit upp själv. Det är en ganska bra bit dit upp men jag mådde så extremt bra i kroppen och jag stod inte ut med att inte få lov att röra på mig, jag hade ju äntligen fått tillbaka min rörlighet. Men barnmorskan stod ett långt tag och försökte övertala mig att jag skulle åka rullstol för tänk om jag tappade mitt barn... 

Till slut kom vi faktiskt upp på patienthotellet och dum som jag var bestämde jag att vi skulle stanna kvar över natten. Jag skickade iväg Jonas att köpa brieost och kexchoklad och coca cola på Maxi och under tiden låg jag och snusade sovande bebis och kollade dålig tv. Vi delade rum med en hispig förstagångsmamma som inte kunde ta upp sin bebis ens utan att personalen var med. Hon ringde personalen varje gång bebisen pep och sen satt hon och personalen med tänt lyse och pratade en halv evighet varenda gång hon ringde under hela natten. Jag sov inte en blund och mådde jättedåligt över att behöva vara där. Jag ångrar fortfarande att jag var så dum att jag låg kvar. Direkt när jag vaknade på morgonen efter ett par timmars sömn inpå småtimmarna började jag tjata för att få gå hem men det är så satans svårt att komma hem från kristianstad. Det är en massa information de vill ge en och det tar en hel evighet innan man kan få träffa läkaren och bli utskriven, extremt oflexibelt! Det hela slutade med att vi sket i BB-fotograferingen och bara tjatade tills vi till slut fick gå hem vid 13-14 någonstans. Jag fattar inte att det ska behöva ta 6 timmar från det att man vill gå hem tills man blir utskriven. 

I efterhand så finns det många saker som jag önskar att jag visste då. Jag önskar att jag hade haft en doula som kunde hjälpt mig med så mycket och jag önskar att jag aldrig åkt in till förlossningen från första början, som jag funderade på när det satte igång... 

Nästa gång (för det ska det bli) så blir det en hemförlossning, kosta vad det kosta vill, om jag så ska behöva flytta till holland för att få det som jag vill ha det. Och utan tvekan ska jag ha en doula med mig, någon som kan leda mig genom det hela med samma synsätt som jag har idag! Nästa gång säger jag för jag kan inte tänka mig att avsluta mitt barnafödande på det sättet som jag har gjort nu, jag kan inte tänka mig att ha en så dålig syn på förlossningen som mitt sista minne. Jag kan inte tänka mig att inte ha fler barn runt omkring mig och jag kan inte tänka mig att det här är den sista småbarnsperioden som jag får gå igenom. Jag kan inte tänka mig att inte få bära fler små barn och jag känner mig uppriktigt sagt inte färdig med det här. 

Jag skriver ner och delar med mig av min historia slutligen för att jag vill berätta för alla mammor ute i världen hur viktigt det är att veta vad man vill och få hjälp att stå för det man vill så långt det är möjligt. Det är inte lätt att ha realistiska förväntningar inför en förlossning men det är rimligt att man ska få ha önskemål och att dessa ska kunna bli uppfyllda i allra störta mån. Det är viktigt för alla föräldrar att veta att det finns hjälp att få när ingen lyssnar på en och om min historia kan hjälpa någon på något sätt så är jag nöjd!

Badbrudar

Publicerad 2011-06-19 21:47:40 i Barnen,

Mina töser ÄLSKAR vatten och för ett par veckor sen åkte vi till Finjasjön och badade. Jag har haft lite bloggtorka och inte orkat uppdatera så mycket.
Hundarna var med de också!
Och en blekfis till sambo vågade känna på det kalla vattnet han med!
Det är som vanligt svårt att få min kära sambo att springa med kameran och jag fastnar sällan. Samt att när jag fastnar på bild blir det sällan bra. Men nått enstaka finns det...
Visst är min hatt lite söt ;)
För övrigt är det inte jag som bestämt att mina barn inte ska ha solhatt när de är ute. Det är fullkomligt omöjligt att få mina barn att behålla hattarna på! Alissa kan ibland använda sin keps och då är jag glad. Elvira kan man knyta fast hatten på men det håller bara en liten stund och den stunden är hon skitarg. Så ibland orkar jag inte bråka om det och vi håller oss ute i solen kortare stunder...

Elvira 1 år

Publicerad 2011-05-26 23:47:49 i Barnen,

Idag fyllde Elvira 1 år. Jag har varit tvåbarnsmamma i exakt 1 år! För 1 år sen låg jag på BB och bara längtade hem, undrade varför jag var så dum att jag stannade kvar över natten. Åt min första bit brieost på länge. Bara njöt av min nya lilla bebis. Jag blir tårögd bara jag tänker på det för det är så fantastiskt!

Idag har vi inte gjort någonting speciellt. Min mamma och pappa har varit här och fikat. Alva tittade förbi en liten stund, drack en kopp te och skyndade sen vidare och till sist kom Ulla och Lotta förbi. Jag har bjudit på chokladbollstårta och druckit massor av kaffe. Elvira har fått hur många grattis som helst på sjalbarn och på facebook och dagen har varit allmänt mysig!! 


Här ligger en bebis och är precis på väg ut, bara några timmar kvar innan Elvira tänker gästa vår värld!! 


Efter 3 timmar var hon här, min lilla Elvira! 


Vilken fin storasyster Alissa har blivit. 


2 månader gammal är man fortfarande så liten så...

Hoppen agerade länge sjalvagga, här 3 månader gammal

4 månader och nyfiken på livet!!!

5 månader och dags för julfotot. Det blev inte många bra bilder vill jag lova...
6 månader och nyfiken på världen!

Jul och 7 månader gammal!

8 månader - Min fina familj!
9 månader och den gladaste bebis som finns!!
10 månader
11 månader - De blåaste ögonen i stan!
1 år!!!
Året har gått så fort, jag kan inte förstå att det första året är slut och att mina barn börjar bli så stora... Jag är så otroligt tacksam över mina barn!

Barnen

Publicerad 2011-04-29 10:41:08 i Barnen,

Tänkte posta ett inlägg med lite bilder på barnen igen, det var ett tag sen.

Alissa med nysydd solhatt. Eget mönster.

Elvira har blivit hemskt duktig på att ställa sig upp själv.

Det syns inte att Elvira alldeles nyss var asförbannad. Tar man fram kameran blir hon en fotomodell!!

Alissa ber ofta om att bli fotad men tittar sen sällan in i kameran...

Mitt barn, mitt val!

Publicerad 2011-02-28 15:20:55 i Barnen,

Jag tror att jag blir knäpp snart. Jag är så vansinnigt trött på alla negativa kommentarer om hur vi "hanterar" våra barn. Att vi samsover och att vi bär.
Jag bär mina barn, Nej det är inte tungt, Alissa börjar vara tyngre men hon är fortfarande inte för tung för att bäras och det är jag som bär mitt barn, inte någon annan, någon annan har inte ont av att jag bär mitt barn.
Jag lovar mina barn:
*Kvävs inte innanför sjalen
*Trillar inte ner, de sitter stensäkert bak på min rygg och jag är så van vid att kasta upp dem där så jag vet vad jag gör.
*Sitter bekvämt, de sitter ergonomiskt korrekt och somnar och mår bra på ryggen.
*Trivs på ryggen trots att de kan skrika ibland. Självklart protesterar den sovande bebisen om mamma går in i en affär och det blir för varmt, det är ingen som behöver kommentera att den inte trivs där, den hade skrikit precis lika mycket i vagnen.
Jag samsover med mina barn för att jag vill det, det har ingen annan någonting att göra med, det stör inte någon annans nattsömn. Jag samsover för att jag tycker det är bekvämt och för att mina barn tycker om att sova med oss och jag har skaffat barn för att jag gillar dem och vill ha dem hos mig.
Jag har inte mina barn på dagis för vi har inte haft något behov av det. Det finns gott om tid för dem att vara på dagis när jag börjar jboba. Jag kan inte tänka mig att det är någonting annat än avundsjuka för att jag kan vara hemma med mina barn medan andra måste sätta sina barn på dagis när de fyller 1 och gå och jobba heltid. Det kommer inte hända här, vi kommer inte att ha två heltidsarbetande föräldrar här hemma så länge barnen är små och det är vårt val, det inbringar mindre pengar men mer kvalitetstid med våra barn som vi har valt att sätta till världen och vill umgås med.
Ja, jag ammar fortfarande, Elvira har fortfarande dagar då hon inte äter någon vanlig mat, dagar när vi ammar hela dagen. Det är ytterligare ett val vi har gjort. Hon kommer inte ammas när hon är 7 men jag slutar inte för att det verkar vara normen.
Så om folk hade kunnat sköta sitt och inte komma med negativa kommentarer som bara gör att jag får ångest över mina val och börjar ifrågasätta mina val som jag ändå vet är rätt val för oss så hade allting varit lite bättre... Jag menar, jag vet att hon inte kvävs där bak på ryggen men när man fått 3 kommentarer på en timme om det så är det självklart att man börjar ifrågasätta... SUCK!!

Mina guldklimpar

Publicerad 2011-01-18 22:00:50 i Barnen,

Älskade barn! Tyvärr är mamma en tjockis, men det ska vi kanske råda bot på, om jag kan ta mig i kragen någon gång... 


Det är inte lätt att vara liten... Och man blir väldigt trött av det...
Och så en gammal bild på Alissa :)
Och en till!!!
Jag tycker ju inte att Alissa och Elvira är jättelika precid...

Julkort

Publicerad 2010-12-21 10:12:00 i Barnen,

Men helt hopplösa att få till på samma bild.
Här är årets julkort


Och även idag var det jobbigt att få dem på samma bild men ibland lyckades jag...

Söta små barnen

Publicerad 2010-11-30 08:21:00 i Barnen,

Jag kan inte hjälpa det men mina barn är det finaste jag har! Jag kommer på varje dag hur mycket jag älskar dem och uppfylls ofta av min kärlek till dem.
Elvira har stolt lyckats få tag på kastrullen med spagetti efter middagen!! Vårt älskade lilla matvrak!! 

Lilla gullungen min. Elvira ålar inte ens ännu nu när hon är 6 månader men jag är inte det minsta stressad över det, med andra barnet är jag inte alls lika fixerad... Men inte kommer hon att gå som sin storasyster gjorde när hon var 8 månader. 

Alissa är min lilla hårfager, alltid ser man mer av hennes kalufs än av henne på bilder tycker jag... Duplo är fantastiskt kul enligt lilla humlan...

Julkort från vistaprint

Publicerad 2010-11-21 08:00:00 i Barnen,

Tidigare år har vi  tagit julkort på ridskolan tillsammans med tomten och hans häst. Tyvärr har ridskolan lagt ner och i år blir det inga julbilder därifrån. Så efter att ha klätt barnen i julkläder och spenderat många timmar till att fota och sen redigera så hade jag äntligen en färdig design klar. 20 julkort landar inom en vecka här hemma och sen ska det skickas julkort. Det är så tråkigt att allt händer på facebook nu mera så jag tänker vara kärringen mot strömmen och verkligen fokusera på att skicka riktiga julhälsningar till mina nära och kära!
Jag har dessutom satt ihop en fotokalender till oss inför nästa år! Jättehärligt!!
Här är ett av mina "misslyckade" julfoton ;)

Lindexfynd

Publicerad 2010-11-09 08:08:00 i Barnen,

Jag var och fyndade på Lindex häromdagen. Jag som inte gillar Lindex för att de är så dyra. Men Muminbody för 30:- grön body för 50:- och svampbody för 79:- är som hittat. Mockasiner hittade jag också för 79:- Jag tror det är mitt nya favoritplagg till Elvira, så himla smidiga. Fattar inte varför jag inte hade sånna till Alissa. Antagligen för att de är så dyra...

Sjalvagga

Publicerad 2010-08-31 10:46:37 i Barnen,

Så här kan man också använda sina sjalar:

Elvira sov här i från klockan 17 igår fram tills vi skulle lägga oss vid 22 då jag väckte henne för att amma.

Om

Min profilbild

Trulsa

Tvåbarnsmamma, sjuksköterskestudent med grandiosa planer på självhushållning och reducerande av kemikalier och annat skräp i mitt liv.

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela